mat mat mat
Jag är verkligen en deprimerad människa ibland. Ligger i sängen och kollar serier med chipsen i högsta hugg och för några sekunder var jag tvungen att stanna upp och fundera på vad det är jag sörjer.
Kom sen på att jag bara har ett tragiskt liv och ingenting är egentligen fel. Det är vid sånna tillfällen jag är glad att jag snart bor på malta och har jobb igen. Dags att ta tag i livet. Snart.
Fram tills flytten så tänker jag fortsätta bo i min säng. Chipsen gör mig bra sällskap och Pll också. Har haft Alma på skype senaste timmen och det gör mig glad det också.
Ska ta något i magen innan jag bäddar ner mig för kvällen. Mår bajs alltså, mitt huvug kommer inom kort att sprängas känns det som och min mage dödar mig. Stackars Amanda.